Neverwinter Nights 2 – företagets andra oberoende projekt Obsidian underhållning, vars personal är listad Black Isle Studios Och Snöstormunderhållning. Den första, minns jag, var Star Wars: Knights of the Old Republic 2, Det visade sig, att uttrycka det mildt, inte för bra. Ordförande Biog, Han skapade den första delen av hiten om Jedi, hjälpte till att utveckla fortsättningen, men resultatet var beklagligt: en dåligt utarbetad plot, dålig nivå design, tråkiga uppdrag och bakåtgrafik förstörde helt intrycket av spelet. Utvecklarna genomförde ett nytt försök att få fotfäste på RPG-IIG-marknaden genom att göra den andra delen av ett annat hjärnsköld av kanadensiska hantverkare- Neverwinter Nights. I stället för rymdbaser måste det nu skydda fängelsehålorna, och necromancers kommer att spela rollen som Evil Siths. Men i universum Star Wars, det i Glömda områden, Ondska slumrar inte av och planerar, hur man fångar denna värld, samtidigt gör jävlar till alla.https://gxmblecasino.se/
Hjälte från träsket
Naturligtvis beror det bara på oss om det onda kommer att stoppas eller den lokala änden av världen kommer. Ganska bekant scenario för de flesta spel. Först nu, på grund av att det ibland är möjligt att komma med en berättelse från vilken det är omöjligt att riva dig själv tills du vet allt till slutet. Tyvärr, K Neverwinter Nights 2 Detta gäller inte. Den lokala berättelsen kan inte erbjuda något annat än standarduppsättningen av plotrörelser.
Ta åtminstone början. Den infödda byn i huvudpersonen firar skörden;Alla har kul, glädjas, borgmästaren i borgmästaren ger priserna till vinnarna av tävlingarna. Och plötsligt flyger en horde av blodtörstiga dvärgar, som dödar alla opronationer, från ingenstans (jag är rädd att ens komma ihåg hur mycket RPG som började på detta sätt). Som alltid frälsning av ett litet hemland i dina händer. Platsen rengörs metodiskt från fiender, och all handling krönas med en heroisk kamp på brödfältet. Men det ser ut så här: En manusvideo visar en rad på 10 monster som kryper ut ur skogen. Så snart hela frigöringen som går in i en självmordsattack kommer att förstöras, kommer du att visas det andra samma parti av kanonfoder, sedan den tredje … i teorin bör en atmosfär av en ojämlik kamp med en numeriskt överlägsen fiende skapas, som vill förstöra resterna av den lokala milisen med dig. I själva verket förvandlas allt till ett slag av tre dussin dumma kloner. Ytterligare – mer. Det visar sig att onda andar sprang in av en anledning, men på jakt efter ett visst silverfragment. Påstås han hittades efter striden som förstörde byn för flera år sedan. Efter att denna vagga är i dina händer är det dags att åka till staden Neverwinter. Det är där hemligheten med den forntida artefakten kommer att vara att lösa.
I sina intervjuer lade författarna den huvudsakliga betoningen att i alla moderna RPG är handlingen byggd på principen om huvudpersonens ursprungliga valda. Som han får möjlighet att tro på världens öde för tidigt. ”Det här är orealistiskt! Men i vårt spel kommer du från en enkel invånare i en provinsiell by som ligger bredvid träsket, du kommer gradvis att uppfostra en riktig hjälte!” – Paphino försäkrade oss på Obsidian Entertainment. Hur deras avkommor skiljer sig från andra liknande spel i praktiken, det är omöjligt att förstå. Medvetenheten om vald kommer efter att du nästan avbrutit hela armén som har attackerat bosättningen och inte lämnar förrän i slutet.
Uppdrag är uppdelade i grundläggande (plot) och valfritt. Båda är dock lika tråkiga och sekundära. Uppgifter kan vara mycket annorlunda: hitta en stulen sak, spara gisslan, slå ut pengar från gäldenären. Men som regel kommer allt till en kamp. Att hitta en uppdragsobjekt betyder att rengöra hela fängelsehålan eller herrgården och i det längsta rummet för att upptäcka det eftertraktade bröstet. Gratis de fångade flyktingarna – snälla! Det är bara nödvändigt att döda alla banditer i lägret, prata med ledaren för de sparade bönderna och förstöra en ny del av skurkar, materialiserats från ingenstans. Detta är naturligtvis väldigt realistiskt.
Förresten, till frågan om trovärdighet – många händelser i Neverwinter Nights 2 förekommer förbi någon logik. Till exempel kan du att attackera i stadens centrum i staden från samma gäng som attackerade ett infödd träsk i början av spelet. Det finns en rasande strid, och på ett avstånd av ett par meter står och pratar lugnt, vakterna, helt likgiltiga med vad som händer. Medborgare går förbi, utan att ens vända huvudet till ljudet från striden. Och de går, måste jag säga, inte i deras pressande angelägenheter, utan följer viljan på ett enkelt manus, som sätter rörelse från punkt A till punkt B. Den dagliga rutinen? Imitation av det verkliga livet? Ha barmhärtighet, för dessa fashionabla “funktioner” kontakt Glömska eller Gotisk 3, Och vi har allt på gammaldags sätt!
Vart du än kommer med ditt parti kommer de ständigt att döda dig. Till frasen ”Jag kommer att döda dig!”, Används i olika varianter, du vänjer dig till spelets andra timme. Det sägs av alla som inte är lata och det formidabla utseendet på de fyra beväpnade till tändernas tänder stör inte någon. Brottslingar är antingen desperat modiga eller fritt dumma. Det andra antagandet bekräftas direkt i kampen när fienden omger din krigare, vilket gör att bågskyttar och trollkarlar kan skjuta sig från ett säkert avstånd. Andra motståndare, som står på avstånd, kommer ödmjukt att vänta på sitt öde, istället för att använda kamrater.
I slutändan är hela heroiska berättelsen snabbt tråkig och börjar kalla den heroiska gäspningen. Efter att du ännu inte nått Neverwinter kommer du inte att bry dig om att det fanns nekromancers med dessa silverfragment och varför plötsligt samla enheter av odöda. Situationen räddas något av karaktärerna som reser med dig. Vad är värt åtminstone en nyesh (neeshka) -en tjuvdike med ett söt ansikte och en borrning. Hon är ständigt förödmjukad på grund av hornen på huvudet, och hon förblir inte i skuld och pratar generöst mot andra “komplimanger”. Den dumma dvärgen Helgar (Khelgar Ironfist), som helt enkelt inte kan vänta med att bryta någon till ett par revben. När de äldste pratar sätter han alltid in något olämpligt, och detta leder till en kamp. Smeknamn gillar inte ansiktet, men inte för att hon är emot blodutgjutning. Bara inte vill ha onödiga problem, som jag blev van vid och vandrar en. Det här paret, och till och med dig själva, då och då, försöker instruera den sanna Druid Elani (Elanee). Hon är själva personifieringen av godhet och rättvisa och från hjärtat är förargat när du agerar dåligt. Egentligen är det just att var och en av karaktärerna deltar i en konversation gör till och med en tom skärm med nästa rånare intressanta och livliga. Strukturen i själva dialogrutan är också behaglig, det finns många svaralternativ, som i den första delen Neverwinter Nights. Vanligtvis kan alla konflikter lösas med din vältalighet (såvida naturligtvis inte karismaparametern är väl pumpad, liksom motsvarande färdigheter): diplomati, lögner, bluff eller banala hot. En annan sak är att efter ett dussin nästan identiska situationer är fredliga metoder uttråkade och du börjar bara förstöra aggressorer.
Potemkin fängelsehål
Hela spelet lämnar inte känslan av icke -naturlighet, konstgjorda allt som händer. Det verkar som att världen omkring oss inte är en värld alls, utan kartong som dekorerar scenen. Från den väg som utvecklarna lägger kan du inte gå in i skogen och jaga djur – markören tar formen av en korsad cirkel. Bättre att inte bli distraherad och gå ut i den övergivna fästningen, 30 meter från dig i andra änden av nivån. Ja, platserna här är inte bara små, utan mycket små. Och de tjänar något mål (du trodde att du bara kan gå och leta efter forntida artefakter i de nämnda ruinerna? Oavsett fel sätt – deras besök är en rent tomt). Jag förstår att vi är bortskämda av multikilometer stora Glömska Och världens rikedom Gotisk, Men även i originalet Neverwinter Nights Det fanns mer spelutrymme!
Tyvärr uttrycks den lokala “kartongen” inte bara i detta. Till exempel står du bredvid herrgården: den vanliga en sådan tvåvåningsstuga. Men du måste bara gå in, som du, till din överraskning, kommer att hitta ett omfattande system med korridorer och rum, mer motsvarande någon form av slott. Som stammade om realism där? Den inre dekorationen av lokalerna ser dock bra ut. Obsidian beslutade att förbättra efter skam från Star Wars: Knights of the Old Republic 2, Och vi kommer inte längre att se nakna kubiska hallar. Tvärtom, varje rum tvingas av olika möbler, väggarna är dekorerade med målningar, och många alla slags små saker ligger på borden. Men allt detta är dött, icke -interaktivt. Det maximala som kan sökas efter några kistor och skåp, resten av föremålen utför en dekorativ funktion. Även om det förmodligen är till det bättre, för i stängda utrymmen börjar spelet bromsar fruktansvärt. I en sådan situation skulle jag inte vilja beundra interiören utan snarare komma ut.
Här på ytan visar motorn mirakel av prestanda, utan problem med att dra söta landskap. Visuellt ser allt på de hårda fyra. Högupplösta strukturer, snygga modeller av karaktärer, rustning glittrande i solen. Men när det gäller striden … tyvärr sätter färgglada slagsmål från Neverwinter Nights Stannade tidigare. Du kommer inte längre att se hur din krigare studsar, undviker fiendens attack eller ersätter skölden och blockerar slaget. Den nära striden kokar ner till den metodiska vågen av vapen, ingen parrying, stridsmottagningar är helt monotona. Tidigare skapades illusionen av en verklig kamp, nu migrerade hon till kategorin konventioner.
Med en bra kvinna inte bättre. Ett par ljud som “en chock på en kastrull” är allt du kan höra i en hand -till -hand -strid, oavsett vad kämparna är klädda i och vilka vapen kämpar. Plus konstant ohi, ahi, brus och döende rop. Om du inte tänker på allt detta verkar ljuddesignen ganska tolerabel. Först till slut förstår du att det inte finns någon känsla av körning, allt är monotont på något sätt.
Men för dialoger kan du förlåta mycket, men inte allt. De flesta av rösterna hämtas nästan perfekt. Och skådespelarna kämpar för att förmedla karaktärernas karaktär, deras känslor.
Musik … hon är här. Och som bakgrund är inte helt dålig, bryr sig inte, men hävdar inte något annat. Till och med melodin som låter i huvudmenyn fångar inte. Men musikalisk ackompanjemang är kanske den viktigaste delen i att skapa rätt atmosfär! Med längtan minns jag republikens marsch eller temat Darth Malak från Star Wars: Knights of the Old Republic..
Glädjar den nästan fullständiga frånvaron av buggar, som blir allt sällsynta för moderna projekt (sten i en kaustisk trädgård på båda benen Gotisk 3). Det enda allvarliga misstaget som lyckades hitta är ett teckensnittsproblem. Ibland efter några timmars spel visas hieroglyfer istället för normal text. Det räcker för att starta om och allt återgår till det normala. Patchen måste dock fixa dessa brister.
Slutliga kommentarer:
Neverwinter Nights 2 – Mycket bra RPG, tydligt efter kanonerna i genren, men helt berövade höjdpunkter, originalitet. Samtidigt vägrar hon att känna igen de senaste åren i spelet, fastnat någonstans på nivån 2000. Den tråkiga tomten är något ljusare av de studerade karaktärerna och intressanta dialoger. Och söt grafik och specialeffekter försöker dölja den eländiga animationen. Ibland blir spelande intressant, men för det mesta kommer du troligtvis att bli uttråkad och distribuera spark till dussintals människor. Hope förblir endast på en multiplayer och en inbyggd designer, med den hjälp som vem som helst kan skapa sin egen nivå eller till och med ett fullt spelat spel. Vem vet, kanske fans kommer att kunna uppnå vad Obsidian Entertainment inte kunde igen.
Gameplay: Old-Per-Bosse RPG, inte påstår originalitet. Stripping Dungeons från monster, utför enkla uppdrag och intressanta dialoger.
Grafik: Högkvalitetsstrukturer, ljusa specialeffekter, klumpig animering och motorinhiberande i rummen.
Ljud: Stora röstskådespelare karaktärer. Allt annat är ökänt.